Epilepsi finns i två former, en primär och en sekundär. Den primära är ärftlig och visar sig oftast på unga hundar mellan 1–2 år, den sekundära är inte ärftlig utan orsakas av andra sjukdomar, t.ex. hjärntumör eller trauma mot huvudet och visar sig oftast på äldre hundar. Epilepsi yttrar sig i form av mer eller mindre kraftiga kramper i hela eller delar av kroppen. Hunden kan ramla omkull och få ryckningar i ben, nacke och mun, ett så kallad grand mal anfall. I lindrigare form kan hunden uppfattas som okontaktbar eller försöka fånga flugor som inte finns (flysnapping). 

Rekommendationer

Affekterade hundar ska inte användas i avel. Hundar med ett kull- eller helsyskon med epilepsi bör vänta med avelsdebut till minst 4 års ålder, för att se att det inte dyker upp flera affekterade hundar i syskonskaran. Hundar med två eller fler kullsyskon/helsyskon med epilepsi bör inte användas i avel. Hundar som har lämnat två eller fler avkommor med olika partners som insjuknat i epilepsi bör inte användas vidare i avel. Diagnostiserade fall bör rapporteras till uppfödaren samt rasklubben.

Källa: Rasspecifik avelsstrategi Australian kelpie