MMVD/MVD – Myxomatös mitral valve degeneration/Mitral Valve Disease

MMVD kallades tidigare också mitralis endocardos. Ett annat, svenskt namn var ”gammelhundshjärta”, som ibland dök upp för tidigt. Även namnet mitralis insufficiens och disorder förekommer.
Nå, det är en sjukdom, där en del av det arvbara är åldern då det dyker upp. Det är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hundar. Det har i alla tider funnits kelpies här och där med blåsljud, ibland vid 9-10 år eller äldre, men även yngre. Man har tidigare inte tagit någon direkt notis om det, utan kallat det för ”gammelhundshjärta” eller ”hundar som har jobbat hårt” och slitit på hjärtat. Detta är dock inte sanningen. Sanningen är att det är en sjukdom och vi vill inte att den kryper nedåt i ålder.

Mitralisklaffen är klaffen som sitter mellan vänster förmak och kammare. Vid MMVD blir den så sakteliga förtjockad och med tiden stel. Den sluter då inte helt tätt när kammaren pumpar ut blod i aortan, stora kroppspulsådern. Då läcker det lite blod tillbaka in i förmaket och i och med det ökade trycket kan förmaket och kammaren med tiden bli dilaterade, förstorade. Detta läckage kan då fångas upp i form av ett så kallat BLÅSLJUD, när man lyssnar på hjärtat. Det här är en process som tar flera år. De första förändringarna på klaffen kan ses på ultraljud ca: 2-3 år innan det hörs ett blåsljud på grund av läckaget. Med tiden blir hjärtat mera uttänjt och en hjärtsvikt utvecklas. Det innebär att pumpförmågan försämras och hunden kan få vätska i lungorna. Den blir lätt andfådd och kan få hosta, framför allt nattetid. Detta kan behandlas med vätskedrivande och hjärtstärkande medicin. Dock så är det bra att sätta in medicin redan innan hunden har en begynnande svikt. Alltså är det bra att låta lyssna på sin hunds hjärta och om det finns ett blåsljud kolla upp den med ett ultraljud, för att se hur det ser ut och eventuellt sätta in medicin. 

Ett blåsljud på en hund som är ~10 år får vara accepterat, men vi bör se till att det inte ”kryper nedåt i ålder”. Detta genom att sålla bort hundar med för tidiga förändringar från avel. Att utveckla detta är en process över många år, från första lilla förändringen till dilaterade förmak/kammare och svikt. En hund som utvecklar MMVD i äldre ålder lever oftast gott och dör av något annat. MMVD är inte förvärvad. Man KAN få förändringar på klaffarna efter till exempel tonsillit (”halsfluss”) och feber. Detta är dock ovanligt. Det pratas ibland också om dåligt tandstatus och MMVD. Det är inte så att dåligt tandstatus orsakar MMVD, snarare att munbakterier som av någon anledning kommer in i blodomloppet lättare fastnar på klaffar som inte är friska. Inte mindre viktigt dock med munhygien på raser som kan ha defekter på hjärtklaffarna. 

Rekommendation innan avel

Hjärtultra innan parning rekommenderas. Hjärta Ua vid ultraljud på hundar under 7 år (helst minst cirka 3 år gamla). Hundar med små läckage i klaffarna som kan hänföras till normalvariation kan användas i avel. Från 7 års ålder kan små förändringar och läckage vid ultraljud vara acceptabelt, men inte patologiska blåsljud hos hundar yngre än 10 år.

Förtydligande till rekommendationen av hjärtultraljud innan parning

Under 2018 och 2019 gjordes mera frekvent hjärtultra på kelpies innan avel.

Det har visat sej att det finns ett antal yngre hundar, även under 3 år, som har små läck i mitralisklaffen. Detta var ett ”bifynd” till det man egentligen tittar efter, dvs. MMVD, förändringar på och med tiden förtjockad  mitralisklaff, som långsamt leder till ett belastat hjärta och svikt.
Detta är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hund och man vill titta med ultraljud för att undvika att sätta hundar med tidiga förändringar i avel. Kelpien är överrepresenterad gentemot medel för alla raser när det gäller MMVD.

Det har visat sej att det är vanligare med små eller större läck än klafförändringar i 3-årsåldern. Vad dessa läck leder till i förlängningen vet vi inte ännu.

Är hunden i 3-årsåldern vid första hjärtultraljudet, kan det vara lämpligt att göra om hjärtultra efter ca: 2-3 år om hunden gått i avel.

Pågående arbete och diskussion

Eftersom avelskommitténs uppgift är att arbeta för en fortsatt frisk ras, så måste alla tecken på att vi har en ärftlig sjukdom som eventuellt förekommer i högre utsträckning i lägre åldrar tas på stort allvar. Därför infördes för några år sedan en rekommendation för avelsdjur att göra ett hjärtultraljud innan avel, för att minska risken att hundar som senare visar sig ha hjärtsjukdomen MMVD har hunnits användas i avel. Det har nämligen hänt vid flera tillfällen och det är tråkigt för alla inblandade parter och även för rasen som  helhet. Detta är även en så kallad åldersförändring och inget konstigt med ett blåsljud hos en äldre hund (över 10 år) men hos kelpie vet vi att det finns ett flertal hundar som insjuknar långt innan det och några går bort redan vid 8-10 år och även tidigare. När sjukdomen inträffar är till viss del ärftligt, men det finns ingen fastställd arvsgång. Efter en tid av sjukdomens progress hörs ett blåsljud på hundens hjärta, men redan 2-3 år innan det kan man med hjälp av ultraljud se förändringar på klaffarna och läckage genom dessa.  

Det finns även hundar med smärre läckage i mitralisklaffen, insufficiens. Detta är inte detsamma som förtjockningen av mitralisklaffen som vid MMVD. Det som är ett problem i dagsläget är att inte alla veterinärer och kardiologer är överens om hur stort läckage som är en så kallas normalvariation på vår ras. Vi kan även konstatera att olika ultraljudsapparater ger lite olika resultat på både läckage och klaffarnas utseende. Det hade varit bra om det hade gått att fastställa ett protokoll med tydliga gränsvärden som kunde användas vid ultraljud inför avel. Därav förslaget att ha ett hälsoprogram på nivå 1 för hjärtan i rasen, det finns redan i Norge och Finland.  

Samarbete med kardiologer på Ultuna/Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Som läget är just nu så kollades hjärtat på ett antal hundar i januari 2019 på Ultuna/SLU i Uppsala. Några hundar som tidigare fått diagnosen begynnande MMVD ansåg dessa kardiologer var en normalvariation. De flesta hundar som tidigare fått anmärkning på sina hjärtan bedömdes vara “gränsfall” och en hund med diagnostiserad MMVD hade just MMVD.  Någon mer utförlig sammanfattning från Ultuna har vi inte fått. 

Uppdateringar

Hösten 2019 – Nu väntar vi på uppföljning av samtliga dessa hundar under våren 2020. Vi  hoppas på att vi då kan få tydligare riktlinjer på var gränsen för en “normalvariation” går. Exakt hur utfallet på dessa hundar blir kan vi dock inte veta förrän de är äldre och vi vet om de får MMVD eller inte. Det vi vill ta reda på är ju hur vi bäst hittar de hundar som kommer att få MMVD i förtid, för att undvika att använda dessa i avel. Vi kan fortsatt konstatera att bedömningarna skiljer något mellan olika veterinärer/kardiologer, men även att kelpieägare uppfattar vad veterinärer/kardiologer säger på olika sätt. Vill du hjälpa till och har fått en hjärtdiagnos på din hund ser vi gärna att du skickar journalkopia till avel@kelpieklubben.se